Frankrike, Paris, 11e, rue Oberkampf - det är grönsaksmarknader med lägre priser ju längre tiden går på dagen, vintagefynd - som hattar, Burberryrockar och solbrillor - i alla prisklasser, macaroner med lakritssmak, färska, frasiga croissanter på söndagmorgnar. Det är billig bio med fransk dubbning, yoga och power-walks på nya gator varje gång, mjölk i plastflaska, varm och kvav luft samt trängsel i metron, bra viner för 3 euro och en radda franska bistron med utsökt mat. Det är också att se Eiffeltornet från toppen i Bellevilleparken, från Pigalle och Sacre-Couer och varje gång inse att det är verkligen en extremt speciell markör för Paris - mer än 100 år senare. Det är att ständigt få frågan om var man kommer ifrån och få förslag om allt från Baltländer till Israel (?). Det är att bli igenkänd av blomsterhandlaren, vintagebutiksinnehavaren och bartendrar... Kort sagt, det finns så mycket av allt och en slags finess och guldkant på tillvaron som kanske saknas på andra platser (åtminstone i vissa mån). Jag börjar dessutom få en liten skara tappra vänner som också kämpar på med att få liv, arbete och samhälle att gå ihop här- liksom en vidare krets av kontakter och bekanta. Alla med det gemesamt att hjärtat slår för Paris. Bortsett från mögel och andra små hälsomissöden, språkförbistringar och liknande så ler Paris mot mig ganska stort, ganska ofta. Men det finns en sak som jag saknar och längtar efter, som Paris aldrig kommer att ha och det är HAVET. Det stora blå. La Mer. Kärt barn har många namn. Det är vi alla svenskar här överens om, i synnerhet vi från kusterna. Att havet inte finns här...
Då har jag den här bilden som jag tar fram ibland. Från Tjörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar