Patti & Robert

Idag vaknade jag 9.35, gick upp och tog ett glas bubbelvatten och öppnade fönstren. Sedan la jag mig i sängen igen, solstrålarna dansade på väggarna, och började läsa Patti Smiths "Just Kids"(bild på den till vänster). En timma senare satte jag på kaffet och gick ner till närmsta boulangerie för att förse Manu och mig med en baguette. Efter frukosten gick vi till Bellevilleparken, la oss på backen med solen i ansiktet (fräknar är bara förnamnet på hur mitt ansikte ser ut just nu) och jag fortsatte att läsa boken. Helt sjukt bra. Läs den NU!

Inte oväntat efter all grym kritik den fått, men det medför ju också (åtminstone i mitt fall) högre förväntningar. Alla referenser till musik och litteratur, deras (Pattis och Roberts) kämparanda - bohemerna och rockstjärnorna. Jag längtar så mycket till New York, New York igen. Mitt gamla blandbandsjag har verkligen vaknat till liv igen även om det är irriterande att The Beatles och Bob Dylan, i stort sett inte existerar på Spotify. Jag har redan påbörjat en låtlista med låtarna som nämns i boken, den heter givetvis just kids.

Bilder i boken och även beskrivningar av olika plagg som betytt något för Patti - och inte minst definierar en viss tid och/eller en viss känsla - påminner mig om hur cool hon är. Och att jag en gång, på en intervju för ett jobb på ett klädföretag, svarade "Patti Smith" på frågan om mina stilikoner. Just då var hon inte i ropet och inte ett helt självklart val men det var den enda personen som där och då dök upp i huvudet. Och idag kan jag ju se att det var inget dumt svar. Det var både sant och "före sin tid". Men det kanske inte ansågs "rätt" svar i det sammanhanget. Kanske bättre lycka nästa gång?! En sann stilikon har ju något tidlöst över sig som gör att dess stil är bestående - och därför kan jag, om jag ställs inför samma fråga fler gånger, ge samma svar - igen och igen.