ILDA, c'est moi

Ilda - med fräknar efter sträckläsning

av Just Kids i solen. Lille Z som jag passar, han

ligger och sussar i soffan just nu, middagsluren. Vi bakade

chokladbollaRr förut. Han pratar franska och jag

svarar (oftast) på svenska. Ibland frågar jag honom

vad ett visst ord heter på svenska. Han är så söt

när han uttalar vissa ord på svenska. R:en blir så

mycket mer framträdande när en svensk/fransk

person pratar. Maka-Rr-on. B-RR-asa...etc. Med

eller utan R; mitt namn är föga internationellt gångbart,

har det visat sig under mina nio månader här i Paris. Ida

verkar så kort och enkelt men det går inte. Det blir

nio gånnger av tio Ilda. Eller Ulda eller Uda. I början

brydde jag mig mer om att försöka återupprepa, nu låter

jag det bara vara. När jag bokar bord på restauranger

"lånar" jag Klaras namn för enkelhetens skull...

Manus mamma är här sedan i onsdags (då jag

hade lagat lasagne med chevre, kronärtskockshjärtan och

grillade tomater till henne och M). Stackar'n

stukade foten redan första dagen på resan och

Manu jobbar på resebyrån om dagarna och jag

är i andra änden av stan som barnvakt...

men hon linkar runt på olika utställningar ändå,

"jag får komma på att foten är vrickad på

söndag typ, när det är dags att åka hem".

Skön inställning, tycker jag.