Au Revoir Paris!

Eftersom jag lämnar Paris på torsdag för nya äventyr -

såvida min dröm från i natt inte slår in och jag glömmer

passet på rue Oberkampf -har påskhelgen tillbringats i solen,

tillsammans med Karin, på några av de platserna jag gillar mest i Paris.

Ovan Canal St. Martin, en kvart från oss, vid Republique i 10e,

som kanske är min absoluta favoritplats. Här har vi suttit med

benen dinglande över kanten så många gånger...

Spegelfönster i lägenhet

vid Sacre-Coeur. En plats

jag har delade känslor för;

trängseln, ficktjuvarna och

allt skräp som säljs påminner

om turiststaden Paris och slår emot

mig varje gång jag går av vid Anvers

och går upp från metron. Men utsikten

nedan gör det ändå värt ett besök

då och då.

Karin i närbelägna Belle-

villeparken - Parc de Belleville

i 20e. Grym utsikt över stan

även härifrån.

Sq. Barye på Ile Saint Louis i

4e arret. Jag rekommenderar att sitta på en

"egen" ö mitt i Seine när termometern

visar över 25 grader. En hel del

osannolika typer trängs här.

Jardin des Plantes i 5e är Paris

motsvarighet till Botaniska.

Håkan Hellström – Aprilhimlen

Inte en helg utan ett besök i Buttes

Chaumont. Spottad trend från det

här besöket: blommiga långklänningar

och accessoarer i brunt läder.

Att lyssna på i helgen:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2794&artikel=4418417

Eminenta radioprogrammet p1 stil med Lovisa Burfitt.

Chez Jeffson

Nu sjunger det här Pariskapitlet på sista versen

och plötsligt ska alla saker hinnas med. Jeff har pratat

om middag många gånger och nu blev det äntligen av.

Så himla skönt att komma hem till någon som

inte bor i en skokartong (som de flesta här gör). Ett

riktigt kök...utsikt över stan...20 grader klockan nio på kvällen.

När mörkret föll dök en orange måne upp. Hög musik. Innan dess:

dålig dag som kan sammanfattas med att jag satte mig i kåda,

iklädd svarta sidenbyxor : ( rumpan ville liksom inte följa med när jag

försökte resa mig upp. Händerna fastnade också i kletet och hela jag

satt fast i marken. Säkert en rolig syn men inte så kul öde för

ett par fina byxor.

Finaste badrumsdörren som

pryds av handmålade blommor

på insidan. Ni kanske anar var J bor?

Svamprisotto utan parmesanost men med laxfjärilar.

Utsikten över 20e vid Porte de Bagnolet är svindlande,

ska man bo i Paris länge är 20e verkligen ett arr att

satsa på. Nedan ser ni gatan nedanför Jeffs lägenhet.

City of blinding lights

U2 – City Of Blinding Lights

Fem minuter efter att bilden togs sjönk solen, i skepnad av en

blodgrape, rakt ner bakom hustaken, bortanför Seine...

Vackraste stan som finns har sin bästa tid just nu.

Veckans besökare är min gamla pluggkompis

från THS - Olof - som tillsammans med sin flickvän

är på semester i Paris ett par dagar.

Ovan Olof och moi i Jardin des Tuileries tidigare ikväll.

Bakom oss, Place de la Concorde, Champs-Élysées

och Triumfbågen.

Charmig musiker med karakteristisk

sångröst som vi passerade i höjd

med Pont de l'Alma.

Ibland är det synd att en bild inte

kan förmedla det ljud som hör ihop med

den...

Olof och Camilla - här snackar vi äktenskaps-

tycke. Vissa par är som en spegebild av varandra.

O och C är ett sådant par.

Nedanför La Tour Eiffel vid metron

Trocadéro. Olof har just börjat arbeta

på ett ganska nystartat kalsongmärke,

med sälj och marknadsföring. Här kan

ni köpa kalsongerna han säljer:

http://www.kimdenzler.com/

ILDA, c'est moi

Ilda - med fräknar efter sträckläsning

av Just Kids i solen. Lille Z som jag passar, han

ligger och sussar i soffan just nu, middagsluren. Vi bakade

chokladbollaRr förut. Han pratar franska och jag

svarar (oftast) på svenska. Ibland frågar jag honom

vad ett visst ord heter på svenska. Han är så söt

när han uttalar vissa ord på svenska. R:en blir så

mycket mer framträdande när en svensk/fransk

person pratar. Maka-Rr-on. B-RR-asa...etc. Med

eller utan R; mitt namn är föga internationellt gångbart,

har det visat sig under mina nio månader här i Paris. Ida

verkar så kort och enkelt men det går inte. Det blir

nio gånnger av tio Ilda. Eller Ulda eller Uda. I början

brydde jag mig mer om att försöka återupprepa, nu låter

jag det bara vara. När jag bokar bord på restauranger

"lånar" jag Klaras namn för enkelhetens skull...

Manus mamma är här sedan i onsdags (då jag

hade lagat lasagne med chevre, kronärtskockshjärtan och

grillade tomater till henne och M). Stackar'n

stukade foten redan första dagen på resan och

Manu jobbar på resebyrån om dagarna och jag

är i andra änden av stan som barnvakt...

men hon linkar runt på olika utställningar ändå,

"jag får komma på att foten är vrickad på

söndag typ, när det är dags att åka hem".

Skön inställning, tycker jag.

fyra nyanser av grönt

Sköldpadda som simmade i

Buttes Chaumont-"sjön".

Skådat i Seine: en båt kommer

lastad med turister.

Gröna frukter i 10e.

Manu i mina sportiga fyndbrillor på

grön bänk i Buttes.

Vad jag egentligen vill säga med min studie i grönt är att jag äntligen fått kopplat ihop kamera och dator. Det krävde inte ett tekniskt geni direkt, kan jag väl tillägga.

"Sjuan", Chicago och plump!

I väntan på att åka till mitt tillfälliga "jobb" som barnvakt berättar jag snabbt om min söndag.

Då var Chrsitoffer (se bild överst), M-L, Tilda (på bilden ovan), Martin och jag i Buttes Chaumont. Av en slump hade vi flera kortlekar med oss och började givetvis spela kort. Jag hade nästan glömt högstadieåren då jag spelade kort och backgammon på rökiga caféer tillsammans med mina kompisar, ända tills jag var tvungen att gå hem.

Det bästa är att spelen oftast är "internationella" vilket innebär att reglerna och namnen är samma överallt och att det således är lätt att spela fast alla inte är svenskar. I helgen kom vi fram till att det roligaste spelet kan vara sjuan som inte kräver samma snabbhet som vissa andra spel utan snarare uppmuntrar till slughet. Man kan vara många när man spelar det också, till skillnad från vist, till exempel. Kortspelet provocerade dock en caféinnehavare så till den grad att han sa att vi var tvungna att köpa mer om vi ville sitta kvar och spela kort.

Liten topplista över kortspel:

1. Sjuan

2. Plump

3. Chicago

4. Skitgubbe

5. 4-mannavist

Patti & Robert

Idag vaknade jag 9.35, gick upp och tog ett glas bubbelvatten och öppnade fönstren. Sedan la jag mig i sängen igen, solstrålarna dansade på väggarna, och började läsa Patti Smiths "Just Kids"(bild på den till vänster). En timma senare satte jag på kaffet och gick ner till närmsta boulangerie för att förse Manu och mig med en baguette. Efter frukosten gick vi till Bellevilleparken, la oss på backen med solen i ansiktet (fräknar är bara förnamnet på hur mitt ansikte ser ut just nu) och jag fortsatte att läsa boken. Helt sjukt bra. Läs den NU!

Inte oväntat efter all grym kritik den fått, men det medför ju också (åtminstone i mitt fall) högre förväntningar. Alla referenser till musik och litteratur, deras (Pattis och Roberts) kämparanda - bohemerna och rockstjärnorna. Jag längtar så mycket till New York, New York igen. Mitt gamla blandbandsjag har verkligen vaknat till liv igen även om det är irriterande att The Beatles och Bob Dylan, i stort sett inte existerar på Spotify. Jag har redan påbörjat en låtlista med låtarna som nämns i boken, den heter givetvis just kids.

Bilder i boken och även beskrivningar av olika plagg som betytt något för Patti - och inte minst definierar en viss tid och/eller en viss känsla - påminner mig om hur cool hon är. Och att jag en gång, på en intervju för ett jobb på ett klädföretag, svarade "Patti Smith" på frågan om mina stilikoner. Just då var hon inte i ropet och inte ett helt självklart val men det var den enda personen som där och då dök upp i huvudet. Och idag kan jag ju se att det var inget dumt svar. Det var både sant och "före sin tid". Men det kanske inte ansågs "rätt" svar i det sammanhanget. Kanske bättre lycka nästa gång?! En sann stilikon har ju något tidlöst över sig som gör att dess stil är bestående - och därför kan jag, om jag ställs inför samma fråga fler gånger, ge samma svar - igen och igen.

Palais de Tokyo

Några dagar av sommar...fönster som står öppna dygnet runt, uteserveringarna går att jämföra med myrstackar, så mycket människor. Samma sak i varje liten park och gräsplätt på dagen, ansikten vända mot solen. Svettiga, rödstrimmiga och så glada. Kan bara tänka mig hur det måste kännas i Sverige, längtan efter solen nu när äntligen all snö och is och kyla är borta.

Min tillvaro dagtid är power-walks varvat med smatter på minidatorn - så bra att resa med, mindre bra ur en ergonomisk synvinkel. I förrgår träffade jag en vän till en vän, vars son jag ska passa ett par dagar framöver. Det visade sig att hon skriver en kokbok med nordisk touch - och min vän Johanna och jag hade lyckan att få trerätters. Woho, hemmagjord skageröra på pain d'epice (ett mjukt kryddbröd som påminner om mjuk pepparkaka) jordgubbar och flädersaft. Känslan av att vara en del av en slags reklam för Sverige - mitt i Paris. Pilgrimsmusslor och färskpotatis visade sig också vara en vinnande kombination. Efter blåbärs- och vaniljpannacottan kände vi oss sprickfärdiga (vi fick två portioner redan till förrätt, hungriga som vi var tackade vi inte nej...). Det påminde mig om när jag var liten och ibland åt tills jag inte kunde sitta upp längre. Men det var ju bara för att det var så himla gott!

Igår kväll tog jag metro 9 igen den här gången tillsammans med några vänner bort till Palais de Tokyo - som har den fantastiska uteserveringen/restaurangen på bilden. Flummigt vernissage men Côte d'azur-vibbar på att sitta mellan pelarna med musik, sorl och värme sent på kvällen. Det känns som att inbjudningar och erbjudanden av olika slag fullständigt översköljer oss nu när sommaren börjar närma sig. Ikväll är det invigning av någon vintagebutik med rabatter och annat gött...Och idag kommer även fint besök från Sverige. Friday I'm in love!

Master i Fashion Management med inriktning modemarknadsföring

I veckan ansöker jag om examensbevis i ovanstående. Mitt i arbetet med research, odtdokument, bilder, mindmaps, flygbiljetter mm så damp det ner ett glatt besked idag. Nämligen att min fältstudie, som jag gjort under och efter praktiken på Burfitt, är godkänd med följande motivering:

"En väl genomförd fältstudie med en utmärkt struktur. De grafiska presentationerna imponerar i sin tydlighet./.../ samt utmärkta analyser och förslag över webbens möjligheter. Det märks påtagligt att du har nivån MA."

Delar med mig av denna information eftersom jag blev lite småstolt över att vara klar med allt plugg på THS och i synnerhet den där sista meningen kändes väldigt bra att höra just nu.

Kanske får möjlighet att fira detta med nära och kära framöver...

Så skimrande var aldrig havet

Frankrike, Paris, 11e, rue Oberkampf - det är grönsaksmarknader med lägre priser ju längre tiden går på dagen, vintagefynd - som hattar, Burberryrockar och solbrillor - i alla prisklasser, macaroner med lakritssmak, färska, frasiga croissanter på söndagmorgnar. Det är billig bio med fransk dubbning, yoga och power-walks på nya gator varje gång, mjölk i plastflaska, varm och kvav luft samt trängsel i metron, bra viner för 3 euro och en radda franska bistron med utsökt mat. Det är också att se Eiffeltornet från toppen i Bellevilleparken, från Pigalle och Sacre-Couer och varje gång inse att det är verkligen en extremt speciell markör för Paris - mer än 100 år senare. Det är att ständigt få frågan om var man kommer ifrån och få förslag om allt från Baltländer till Israel (?). Det är att bli igenkänd av blomsterhandlaren, vintagebutiksinnehavaren och bartendrar... Kort sagt, det finns så mycket av allt och en slags finess och guldkant på tillvaron som kanske saknas på andra platser (åtminstone i vissa mån). Jag börjar dessutom få en liten skara tappra vänner som också kämpar på med att få liv, arbete och samhälle att gå ihop här- liksom en vidare krets av kontakter och bekanta. Alla med det gemesamt att hjärtat slår för Paris. Bortsett från mögel och andra små hälsomissöden, språkförbistringar och liknande så ler Paris mot mig ganska stort, ganska ofta. Men det finns en sak som jag saknar och längtar efter, som Paris aldrig kommer att ha och det är HAVET. Det stora blå. La Mer. Kärt barn har många namn. Det är vi alla svenskar här överens om, i synnerhet vi från kusterna. Att havet inte finns här...

Då har jag den här bilden som jag tar fram ibland. Från Tjörn.

Snart får jag se den här vyn igen. Men utan frostbitna bryggor, med en varm vind som blåser i håret. En kaffe på landet och en promenad ner till badplatsen. Det är verkligen något att längta efter...

Hemmakontoret rekommenderar:

Det bästa när man sitter hemifrån och arbetar är att det alltid finns kaffe, jag kan tvätta och skypa samtidigt och, inte minst, att jag kan lyssna på vilken musik jag vill (tyvärr inte jättehögt eftersom jag inte har några högtalare här men i lurar blir det ganska bra också).

Om Lykke Li inledde för ett par veckor sedan så tog The Felice Brothers – The Felice Brothers över förra veckan och nu lyssnar jag sönder Anna Järvinen – Anna själv tredje.

Sedan stötte jag på en temalista med fransktFrance - deux points och fick food in the belly av Maja. Aloe Blacc – Shine Through är en kort liten pärla som Sanna spelade när hon var här i mars.

En tillbakablick gjorde att jag även fastnade i den här skivan Sade – Lovers Rock under några veckor. Och ett besök för ett par månader sedan resulterade i att jag upptäckte den här artisten, genom den här låten Billy Joel – Movin' Out (Anthony's Song). I måndags hade vi musikerfrämmande igen, då spelade det här bandet immanu el – Moen nämligen i Paris och fick duscha och skåla at plaza Oberkampf.