Celine, Manet och BRED.

Igår hade vi bankmöte, Manu och jag. Vår bankkvinna heter Celine och kan ingen engelska. Men hon är väldigt trevlig och hjälpsam (det senare är inget man kan räkna med inom serviceyrken i La France). Vi kom till banken strax före 15, utrustade med pass och diverse papper som skulle bevisa att vi bor på rue Oberkampf. Hon frågade allt mellan himmel och jord, först blev M utfrågad och sedan jag. Hela tiden sa hon att det var samma principer för oss både men att det skulle bli en liten, liten skillnad i pris för tjänsterna eftersom jag har fyllt 26. När Manus 15 papper var signerade och hon hade valt bland 50 kortmotiv - hon valde en Cezannebakgrund - så var det dags för mig att skriva på lika många papper. Obs! Detta är inget skämt. 15 papper. Det var viktigt att underskriften såg identisk ut på samtliga papper, sa hon. Celine erkände att Frankrike är lite, lite byråkratiskt. Vi försökte vara vuxna och seriösa hela tiden genom att uppföra oss väl. Men när hon frågade om vi ville ha varsitt checkhäfte knutet till våra konton så kunde vi inte hålla oss från att fnissa lite... Sedan sa hon även att vi kunde faxa henne när jag undrade om det gick bra att mejla ifall vi hade några frågor. Det tyckte vi också var ganska kul.

Hur som helst, plötsligt visade det sig att mitt kort och konto skulle kosta runt 6,50 euro i månaden (Manus landade på 2,50 ungefär). Men när jag hade valt Édouard Manets (1832 -1883) Frukost i det gröna och skulle sätta min signatur på det trettonde pappret så såg jag att det stod 9,60 euro...hmmm...Celine verkade lika förvånad som jag och lovade att hon skulle göra allt - ALLT - för att pressa kostnaderna. Som en liten startpresent bidrog banken med 20 euro som grundplåt på kontot. Dessutom fick Manu 40 i bonus eftersom hon hade "värvat" mig. Så det fanns både plus och minus, kan man säga. Klockan 17.15 kom vi ut från banken alldeles snurriga i bollen. Nästa vecka ska vi hämta våra små konstverk till kort - får se om allt går lika smidigt då : )