HURRA, HURRA för min pappa idag!

Hoppas att du får lite sol på dig när du cyklar till Eriksdal. Här är det bara regn och grått sedan igår. Nu ska jag strax ha "visning" av vår lägenhet. Känns lite trist att lämna området men bra för hälsan att lämna mögelnästet. Jag sitter nu själv här om dagarna och skriver på min lilla dator medan Manu är på sitt nya jobb. Där har hon en dator vars effektivitet gör vårt superlångsamma internet till rena drömmen...Den orkar med ett worddokument åt gången...zzzedan håller den på att stänga av sig av ansträngning. Som ett parisiskt "the Office" ser jag detta framför mig. Tack för bilderna du skickade Peter!

Vi dricker kaffe och te i St. Germain när mamma och pappa var här för två veckor sedan och jag var sjuk. Cornelis Vreeswijk – Somliga går med trasiga skor en liten födelsedagssång som påminner om det sköjiga restaurangbesöket vi gjorde när jag fyllde år. Där vi fick Cornelis i högtalarna (eftersom vi var från Sverige) och även en förevisning av en planta (pinne i kruka) från Falun eller Fårö...något med Bergman hade den att göra men exakt vad som var kopplingen är oklart.

Till höger lite lyxiga födelsedagsmacaroner från Laudurée. Du kanske får hålla tillgodo med en smarrig marängtårta?

Vecka 13, Paris

Efter en riktigt bra helg (ur att samla energi-synpunkt men ändå göra roliga saker med trevliga vänner samtidigt som jag är lite effektiv på olika sätt) så startade jag dagen med en power-walk vid ett Place Vosges som badade i sol. Nu sitter jag framför datorn och gör research, fönstret stpr på vid gavel och vår gardiennes röst hörs utifrån gården. Undrar som så många gånger vad tusan jag gjorde innan Google fanns? Och tiden före internet går knappt att föreställa sig...

En annan sak som har slagit mig är att bland alla bilder som jag har i mina fotomappar på datorn finns det inte många där jag ser helt "normal" ut. Det är alltid en min, en kopp, en hatt eller något som ger bilden lite för mycket karaktär (se bild till höger)...har någon en bra "vanlig" bild på mig mottages den tacksamt på ida.juteus@gmail.com.

Tendenser här - förutom sol och glada parisare - är; pollenallergi, mycket lyssnande på den här skivan The Felice Brothers – The Felice Brothers, jordgubbar med glass och mönstrade byxor.

Note to self:

- Inte ta på mig ljusa kläder när det finns rödvin i glasen.

- Aldrig klippa mig hos en närsynt frisör igen.

- Inte säga att jag GILLAR kött, med betoning på gillar, till vegetarianer.

Efter regn kommer solsken

Sanna på La Cannibale för några veckor sedan.

NU: solen strålar och det är plötsligt 20 grader varmt här. Uteserveringarna är överbelamrade av soldyrkande fransoser (alltid i runda glasögon, oavsett trender). I fredags fick jag besök och blev vrålförkyld. Tur att det var mamma och pappa som kom hit med födelsedagsbakelser och djungelvrål. Nu har jag fått en egen kamera också! Så snart ett program har installerats så kan jag bidra med egna bilder på Paris i blom.

Idag kom Manus kompis Anna hit och det allra bästa för Manu är att hon fick jobb idag, woho!

Jag äter kålsoppa på La Cannibale.

Sanna och jag jätteglada i vårt trapphus.

Min mamma och pappa

kommer hit idag för att få lite vårluft och fira min födelsedag imorgon!

Synd bara att jag har blivit så förkyld...nyser i princip hela tiden. Manu sa just att hon inte kommer säga "prosit" mer eftersom det blir lite tjaaatigt att säga det var femte minut.

Försöker vila, dricka te så att jag håller på att spricka, äta apelsin bla bla bla.

Ställde t.o.m in födelsedagsdiscobowlingen med föräldrar och vänner imorgon men hoppas att vi kan ta del av ett par av ost-, vin-, mat- och tårtplanerna i alla fall.

Tack så jättemycket för alla fina hälsningar, kort, presenter mm som jag redan fått!

Ps. Töcksfors; jag förstår inte riktigt seriens budskap...men mamma och pappa kanske kan förklara för mig?!

Monsieur Jutéus och Monsieur Rossing

Vi får ju posten levererad till dörren, fastkilad under tröskeln. Senaste dagarna har vi bland annat fått våra bankkort - döm om vår förvåning då vi öppnade breven, rev ut korten med tavelmotiv och läste Mr. Ida Jutéus och Mr. Manuela Rossing. Jag blir ju förnärmad när jag kallas Madame istället för Mademoiselle. Monsieur kändes definitivt snäppet värre. Haha, nog att Cèline verkade aningen bakis senast vi träffade henne och att hon inte vill säga mitt efternamn eftersom hon tycker att det är konstigt, men att något skulle bli så fel hade vi inte räknat med. Till hennes fördel kan tilläggas att hon ringde upp strax efter att vi upptäckt vårt ofrivilliga titelbyte och förklarade att korten var obrukbara och att nya redan var på väg.

Annat som hamnat under dörren denna veckan är födelsedagshälsningar. Tack snälla Mona och Maja för gulliga kort och paket!! Känns bara bra att bli äldre om det innebär firande i en hel vecka (lördag är dagen, Maja ; )).

Dior på Bon Marché

Igår tog vi metron till varuhuset Bon Marché för att se Diorutställningen som pågår där. Lite speciell blir den ju i och med att chefsdesignern sedan tiotalet år, John Galliano, fick kicken för knappt två veckor sedan (efter ett tragiskt fylleutbrott på svenskbaren La Perle här i Paris) och inte kommer designa mer för Dior. Utställningen var över förväntan om man ser till det faktum att den är inhyst på ett varuhus = marknadsföring 3000. Kattis som jobbar med PR, och jag som är intresserad av både Dior och nya marknadsföringsgrepp, tyckte att det var väl värt ett besök. Den pågår till den 26 mars. Lite konstigt är det dock, som någon svensk bloggare påpekade, att det endast är kreationer av Christian Dior och John Galliano som är utställda. Var har unge Yves Saint Laurents plagg tagit vägen till exempel?

Det var förresten första besöket på Bon Marché för min del. Extremt lyxigt varuhus men väldigt vackert. Vi letade även sjalar till Katarinas knalliga vårkappa och hittade en som var väldigt fin till - prislappen visade dock 700 euro...så det blev ingen sjal.

Porträtt av Galliano i bakgrunden. En av utställningens klänningar framför.

På kvällen hängde vi i Oberkampfkvarteret med två fäshionvänner och äntligen fick vi bekräftat det att det blir Riccardo Tisci som går från Givenchy till Dior...

...och att Haider Ackermann blir den som då tar över på Givenchy. Det sista blir spännande att se. Har även hört ett rykte om att Hedi Slimane tar över på YSL snart...tvära kast i den här branschen. Mode är definitivt politik. På något sätt påminner detta något som är högaktuellt i Sverige just nu, nämligen om Socialdemokraternas turer hit och dit för att hitta en ny partiledare.

Friday I'm in love

Katarina är här nu och hon hann med en löprunda innan vi andra vaknade till liv. Slår vad om att hon kommer bräda sin supertid (1.36) i Göteborgsvarvet den 21 maj. Är jag hemma i Göteborg då ska jag stå någonstans och vifta med en liten röd flagga... Nu ska vi gå ner till Mondrianutställningen på Centre Pompidou. Yrkesskadad som jag är noterar jag olika trender med varje besökare; Sanna och jag körde på electric blue medan Katarina och jag kör på vida brallor.

DUKTIGA vänner

Solen strålar från en blå Parishimmel, vi har varit på bankmöte och inväntar helgens besökare. Innan dess ska dagens arbete - kurs i fransk grammatiksnurr för att komma igång, mejlande fram och tillbaka med olika personer, skriva på min fältstudierapport mm, klaras av. Det är dock svårt att inte lägga sin kaffekvart på att läsa i dagens SVD online - eller pappersvarianten om man är i Sverige - som innehåller en artikel om min kloka Isabelle Lundh! Läs den här: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/mode-ett-satt-att-forklara-vem-man-ar_5995387.svd.

Och jag håller med om att det verkligen finns plats för individuella uttryck och stilar bara man vågar stå utan(för) gruppens godkännande. Däremot är det viktigt att man, åtminstone i den rollen jag har i branschen (lite mer i skuggan), förstår vad gruppen vill och tycker. I och med att jag saknar direkt grupptillhörighet här i Paris så har det aldrig varit enklare för mig att enbart förlita mig på mitt alldeles egna godkännande, min intuition och min känsla. (Den som vill se ännu mer av Isabelle kan även kolla på sidan 97 i svenska Elle).

Senaste numret av Bon (bild från LundLund) har ett reportage om en anna(n) vän att vara stolt över: Anna von Hausswolff. Inte nog med att hon ser helt fantastisk ut i sin Azzedine Alaiaklänning - Fredrik Strage har även porträtterat henne väl. Dagens lästips x 2. Se gärna videon för första singeln Track of Time av Anders Nydam här: http://www.youtube.com/watch?v=5tFWBw0-g1M

Ytterligare en svenska att vara stolt över är Lykke Li som jag förvisso inte känner men som nyligen har gett ut ett kanonbra album, Lykke Li – Wounded Rhymes. Tur att hon spelar i Paris snart. Och jag hoppas att Anna spelar här snart igen och att Isabelle blir den som ersätter Galliano ; )

8 mars - check!

I Sverige sammanfaller alltså kvinnodagen med fettisdagen 2011. Här, i bakelsernas högborg, är det alltid tid för något sött. Rue Oberkampfs fiskhandlare Charly bjuder alla kvinnor på vin idag. Semla vs. ett glas rött...

När jag kom hem från mataffären för ett par timmar sedan väntade en överraskning under ytterdörren, yes, det var mitt checkhäfte som brevbäraren hade kilat fast! Gött, nu väntar jag bara på att kulorna ska rulla in så att jag får använda häftet.

YSL - Rive Gauche

Ung Yves.

YSL:s Manifesto VIII-tote som delades ut under modeveckan (lördag).

länk till YSLutställning på 5, avenue Marceau, 16e

http://www.style.com/stylefile/2011/03/vive-la-rive-gauche/

pågår från 5 mars till 17 juli.

Sanna - och solen - kom i torsdags, därav den dåliga uppdateringen.

Fyra sköna dagar som tillbringats ganska mycket utomhus, stundtals i värmande sol med solglasögonen på, stundtals i iskall skugga med hatt, handskar (tack Sanna!!) och sjalar hårt virade. En viss del (ganska stor) klistrade framför bästa serien Mad Men och en liten del på jakt efter YSL:s pop-upevent där det s.k Manifestot (S/S 2011-kampanjen printad) delades ut i tygpåsen som syns på bild nummer två i ordningen. Eftersom detta sammanföll med vårt besök på Colette så passade vi på att förse oss med varsin påse. Hela grejen, att dela ut x antal påsar på en bestämd dag, i fem stora städer, på olika platser vid olika klockslag som man måste anstränga sig för att hitta, är smart guerillamarknadsföring förstås. Samtidigt är det ganska komiskt med flocken av människor som målmedvetet viftar med armarna i hopp om att få tag i en påse exakt på klockslaget för utdelningen. Men men, folk (som undertecknad) verkar inte vilja släppa greppet om tygpåsarna (vilket Jil Sanders "påsar" i vårkollektionen vittnar om).

Pop-upeventet var inte det enda inslaget av YSL under helgen...

igår besökte vi en ny utställning om just YSL:s Rive Gauche-plagg (vilka inte fick någon plats under jätteretrospektiveutsällningen på Petit Palais i somras). Länken under utställningsbilden leder till en kort beskrivning av utställningen. En samling plagg som omfattar blott 59 utstyrslar, men som ändå lyckas ge en bra bild av Rive Gauchetidens plagg, färger, mönster och material.

Vi hann även med en utställning på Louvrens modeavdelning om trendsättande modeskapare under de sista 20-30 åren, och bilder/filmer från deras visningar. Den gav en bra överblick/sammanfattade bra men plaggen (som jag misstänker kom från museets samlingar) var kanske inte de mest typiska och intressanta för de representerade märkena. Lite kuriosa om konstiga åldersgränser: inträdet där var 0 euro för personer upp till 26 för att sedan hoppa till 9 euro för mig. Jag bävar verkligen för att fylla 27 nästa vecka...

Nu har Sanna åkt hem till Stockholm, Mad Men är pausat och M och jag jobbar på med allt möjligt.

Bilder från Sannas besök kommer snart.

Celine, Manet och BRED.

Igår hade vi bankmöte, Manu och jag. Vår bankkvinna heter Celine och kan ingen engelska. Men hon är väldigt trevlig och hjälpsam (det senare är inget man kan räkna med inom serviceyrken i La France). Vi kom till banken strax före 15, utrustade med pass och diverse papper som skulle bevisa att vi bor på rue Oberkampf. Hon frågade allt mellan himmel och jord, först blev M utfrågad och sedan jag. Hela tiden sa hon att det var samma principer för oss både men att det skulle bli en liten, liten skillnad i pris för tjänsterna eftersom jag har fyllt 26. När Manus 15 papper var signerade och hon hade valt bland 50 kortmotiv - hon valde en Cezannebakgrund - så var det dags för mig att skriva på lika många papper. Obs! Detta är inget skämt. 15 papper. Det var viktigt att underskriften såg identisk ut på samtliga papper, sa hon. Celine erkände att Frankrike är lite, lite byråkratiskt. Vi försökte vara vuxna och seriösa hela tiden genom att uppföra oss väl. Men när hon frågade om vi ville ha varsitt checkhäfte knutet till våra konton så kunde vi inte hålla oss från att fnissa lite... Sedan sa hon även att vi kunde faxa henne när jag undrade om det gick bra att mejla ifall vi hade några frågor. Det tyckte vi också var ganska kul.

Hur som helst, plötsligt visade det sig att mitt kort och konto skulle kosta runt 6,50 euro i månaden (Manus landade på 2,50 ungefär). Men när jag hade valt Édouard Manets (1832 -1883) Frukost i det gröna och skulle sätta min signatur på det trettonde pappret så såg jag att det stod 9,60 euro...hmmm...Celine verkade lika förvånad som jag och lovade att hon skulle göra allt - ALLT - för att pressa kostnaderna. Som en liten startpresent bidrog banken med 20 euro som grundplåt på kontot. Dessutom fick Manu 40 i bonus eftersom hon hade "värvat" mig. Så det fanns både plus och minus, kan man säga. Klockan 17.15 kom vi ut från banken alldeles snurriga i bollen. Nästa vecka ska vi hämta våra små konstverk till kort - får se om allt går lika smidigt då : )

Mais oui

Sacre-Coeur

Körsbärsblommor vid St.Martin

Både våren och min kusin Ylva kom på besök i helgen! En glimt av blå himmel bakom Sacre-Coeur värmde oss frusna nordbor så till den grad att vi fick energi till att promenera genom halva stan resten av eftermiddagen. Givetvis regnade det en hel del också, men då grävde vi bland klädmassorna på Free "P" och drack fruktdrinkar. Jag hittade en grym vårjacka för endast 5 euro. Minns inte ens när jag handlade i en klädaffär med "nya" kläder senast (förutom Burfitt då förstås). Jag känner ju att: 1) jag älskar second hand och här finns alla möjligheter att fynda eftersom utbudet är enormt och sträcker sig över alla tänkbara prisklasser, märken och stilar. 2) Att det gäller att passa på medan jag bor här. Plötsligt kanske Paristiden är ett minne blott och då vill jag inte ångra fynden jag INTE gjorde. (Som den där Hans J Wegner-fåtöljen jag aldrig köpte på Pingstkyrkans loppis i Ytterby 1999 typ, sjukt irriterande än idag). Jag har dock noterat att den rådande trenden bland svenskorna jag känner här i Paris är att shoppa svenskt hos H&M och Cos...för möbler och inredning - Ikea och Habitat...lite stolta kanske vi är i Sverige över vår kultur, trots allt?!

Efter en mysig helg med Ylva på besök började den nya veckan mindre bra igår. Efter att ha följt lill-kusinen till tåget (försenade pga metron) så visade det sig att internet var borta hela dagen. Möglet hade flyttat från ytterväggen till sovrumsgardinen (den det hängde en mus i en gång). Vintern visade sig vara tillbaka (igen!) med en värre kyla än på länge. Brrr. Påpälsade tände vi det enda värmeljuset som fanns kvar och satte på Mad Men som vi har de 3 första säsongerna av. Inte helt oväntat så mycket bättre serie än Gossip Girl som vi följt med känslor av hatkärlek ett tag...

Idag är internet tillbaka och vi började dagen med en värmande power-walk till Bellevilleparken. Där stötte vi på vårtecken som knoppande krokus i lila, gult och vitt samt fokuserade qigongutövare. Imorgon blir det konsert; Peter, Bjorn and John spelar på gratisstället utanför oss, L'Internationale, och på torsdag kommer Sanna!