Igar träffade jag bade en skomakare och en yogainstruktör under dagen. Hos den förre lämnade jag tva par av mina kära skor och försökte ta reda pa hur ett par stövlar i, redan borstad, mocka ska skötas. Svaret blev att jag inte skulle använda skokräm, vilket jag tycker var ett ganska daligt tips eftersom skokräm och mocka känns som en besynnerlig kombination. Hur som helst när jag skulle ga fragade han (den vanliga fragan) vilket land jag kommer ifran (svart det där med vsenskor som inte är blonda!). Jag svarade "La Suède" och han sa da att han tyckte att jag pratade bra franska. Med ett litet leende gick jag därifran. Sadant värmer ju en smula (i synnerhet efter ett bakslag som det i föregaende inlägg). Men säg den lycka som varar?
Pa kvällen begav vi (Manu och jag) oss till ett av vara tva yogaställen. Där blev vi instruerade av en instruktör (the headmaster typ) som vi inte blir undervisade av i vanliga fall. Mitt högra knä knakade hela tiden och eftersom det bara var sju personer där hade instruktören stenkoll pa alla - och gick väldigt langt i vissa serier/ställningar...Han ville nog väl men när han vous-ade mig hela tiden och gav speciella instruktioner till mig pa franska var det svart att vara tapper. Mitt knä surade och jag kände mig som en elefant. Svart med fransoser och franska ibland...men nu har jag atminstone anmält mig till en distanskurs i fransk grammatik som jag tänkte ägna mig at from mandag samtidigt med jobbsökandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar