
Marais - söndag

Utsikt från Louvren, avdelningen med franska 1800-talskonstnärer

Utanför metron sprang vi in i största såpbubblan - inte bara vi som tyckte att det var skoj : )
Detta är alltså min sista vecka på Burfitt. Sedan vet jag inte vad som händer. Jag känner viss rädsla inför det faktum att jag inte längre har en fast punkt att stiga upp och gå till när klockan ringer vid åtta nästa mandag. Men jag är ändå inte så orolig (som jag kanske borde vara). Det kommer ju att ordna sig pa nagot sätt. Det känns mest spännande!
Har redan gjort vissa jobbansatser men dilemmat är att jag vill ge Paris en liten chans. Så jag tänkte börja med att dammsuga modemarknaden här under tva manader. Det är planen. Alla eventuella tips välkomnas.
Redan i januari var jag på intervju på Chanel (!). Ett riktigt toppjobb som pressansvarig JR för Norden och Baltikum. Kändes redan från början lite för bra för att vara sant...Föll gjorde jag dock på franskan. Det är lite speciellt med den kunskapen (eller bristen på i det här fallet). Lägger man fram den som en extra kunskap, utöver engelska, så är den ett stort plus i kanten. Om man däremot - som jag - hamnar man på en riktigt kvalificerad intervju, svartklädd, med vällackade naglar och påläst som bara den om Chanel och Kalle L, Peter Philips mfl, med siktet inställt på att blir grillad på engelska blir en intervju med fragor pa franska ett snäpp för svårt. Men jag försökte. Och jag blev, trots allt, kallad till intervjun eftersom jag hade rätt egenskaper och ett bra cv.
Fortsättning följer...
Ps. Igår var Manu och jag på Louvren tillsammans med 10' andra människor. Det var varmt. Och faktiskt mer inspirerande än vad jag hade tänkt mig. Idag regnar det tyvärr och nu ska vi stänga.
På återseende!